Header

Godmorgon
Ingen har väll missat att det är måndag? Jo kanske om du är föräldraledig, då kan man glömma det mesta. Då vet man knappt om det är dag eller natt minns jag. Har jag sovit eller ej? De små liven kan verkligen vända på en värld och en dag. Jag tänkte att den här veckan ska jag göra någonting jag aldrig gjort. Alltså jag vill göra någonting jag vanligtvis inte brukar. Utmana mig själv i någonting. Testa du också. Nu kommer några exempel. Ät vegetariskt istället för kött i en vecka. Är du blyg? Testa att vara framåt och inte blyg i en vecka. Är du lat? Testa att vara sportig i en vecka. Är du stressad? Testa att coola ner i en vecka. Är du singel? Testa att vara gift i en vecka! Hahaha jag skoja så klart men förstår Ni vad jag menar? Jag måste komma på under dagen vad jag ska utmana mig själv i. Vad skulle Du vilja utmana dig själv i ? Dela gärna med Er nu. Det vore så häftigt och sen berätta hur det gick...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Godmorgon Jag hade en dag igår då jag inte hade energi för mig själv äns. Hur gör man då när man har små barn? Får panik och hittar på massvis av ting ändå? Nej jag fick inte panik och jag gjorde inte massor heller. Vi åt lunch tillsammans hemma. Min 11 åring hade fullt upp med kompisar. Tackar gudarna för det. Bra killar och tjejer i hanns nya klass. Minstingen med sin 110 energi då? Stängde du honom någonstans eller? Haha nej det gjorde jag inte. Stadig lunch sen somnade han och jag tillsammans. (Jag sover aldrig på dagen) så jag var slut som artist kan man säga. Vaknade upp med energi! Vi bläddrade i en pekbok och han tycker det är så fantastiskt roligt när bilden på bilen kommer, då ska man göra billjud och så skrattar han med sitt härliga barnaskratt och dubbelhaka. Jag tänkte att jag klär på parveln och följer efter honom dit han vill gå. Gummistövlar, mössa och stickad tröja och ut... Here we go! Vi spanade in blå dörrar och stenar. Vi gick fram och tillbaka på vår gata som är en återvändsgränd. Hälsade på förbipasserande folk i området. Löv och skrot fick en helt ny betydelse. Plötsligt skulle Vi gå vidare bort mot svartån. Där fick jag dock leda honom mot den sida som har stängsel mot ån. Kände inte för att simma riktigt. Maskrosen, den var höjdpunkten av hela promenaden. Vi blev sittandes med en gul maskros ett mycket bra tag. Otroligt, att bara gå efter en 1,5 åring gör en uppmärksam på att allt inte behöver vara så avancerat. Det var nog tusen gånger roligare för min Valentino att sitta med sin mamma och jollra om en gul maskros än att gå på gröna lund. Svårt när man har en som är 11 och en som är 1 men min poäng är nog att vi föräldrar hettsar med att vi ska göra så mycket, när det oftast räcker med att vara tillsammans och ta del av barnens värld. Nej såklart vi inte ska sluta gå på gröna Lund och semestra. Det jag menar är att man kan få ha helger utan att det måste vara något inplanerat alltid. Ta dagen som den kommer. Har du aldrig gått med ditt barn dit den vill så testa! Testa att inte säga nej eller kom här. Bara gå med och led bort från faror såklart...

Likes

Comments

Godmorgon
Några av oss tänker inte vakna ännu och en annan har skallebank för att denne tog sig något glas förmycket igår på AW:n. Jag är hon som alltid vaknar klockan 6 vare sig jag har festat eller inte. Ibland går det att somna om. Lördag och vädret strålar inte direkt, en stor tung grå himmel bjuds det på. Skönt för den som är bakis, då ger det lite mindre "Ågren" om man ligger och kollar på Netflix och äter smågodis hela dagen. Ett program jag älskar är Nyhetsmorgon har inte sett det på länge nu. Under min amningsperiod med min minsting Valentino var det programmet guld värt. När man satt där i soffhörnet som en mjölkmaskin. Alltid blev man törstig också när man äntligen hittat en bekväm ställning för sig själv och bäbis. Ni maskulina läsare kanske inte förstår, men man sitter där man sitter så att säga. Jag var till biblioteket igår och lånade kokböcker, från det ena till det andra. Kom hem med 5 st intressanta böcker. Hur smart som helst när man inte vet om man vill köpa en viss bok eller inte. Ett tips på vad ni kan göra en gråmulen dag. Egentligen gick jag dit med lillen för att jag inte visste riktigt om det skulle regna igår eller inte. Det fanns en mysig barnavdelning med hörböcker, leksaker, pussel och en rithörna. Han somnade sen i sin vagn och då kunde jag bläddra ibland kokböckerna. Fick lov att ta hjälp för det är sjukt svårt att hitta om man inte är van att gå i bibliotek. Supertrevlig bibliotekarie och hon tyckte det var så kul att jag frågade om just kokböcker. Hon levde sig verkligen in i sitt arbete och visade mig allt ifrån barnmat till lchf och paleo mm ... Jag ville dock hitta Ernst och Jessica Frej's böcker. Det gjorde jag också. Det kommer ett annat inlägg om dessa senare. Bibliotikarie'n älskade sitt jobb. Jag blev glad av henne. Jag skulle aldrig kunna ha hennes arbete. Biblioteket skulle bli kaos. Visst märks det när en person älskar sitt jobb? Har ni stött på en person som verkligen brinner för sitt arbete någon gång? Rätt person på rätt plats. Hoppas jag hittar min plats snart...

Likes

Comments

Godmorgon
Det slog mig bara lite snabbt i tanken om det bara är kvinnor och tjejer som läser min blogg eller om det finns någon maskulin som läser också? Det spelar kanske ingen roll alls, fast ändå skulle det vara roligt att veta. Ibland känns det svårt att skriva när man inte har en aning alls om vem läsaren är. Visst kan jag se att det är en hel del som tar sitt morgonkaffe ihop med mina tankar på morgonkvisten, men jag vet ju inte alls vem Du är. Det är också allt vanligare i morgonens och i våra dagliga bestyr att vi inte kommenterar eller tar oss tid att lika heller. Vi läser och sen går vi vidare till vårt. Till dig som läser vill jag säga att jag är nyfiken på vem du är. Snart har jag bloggat i ett halvt år, trädet utanför mitt köksfönster kommer snart få sig en höstlig, eldig fin färg. Morgonsolen kommer ta tid på sig och det kommer bli allt mörkare att sitta här och skriva. Ett ljus i ljuslyktan lär behövas. Likväl som ett stycke upplyftande läsning för att ljusa upp. Recepten och matlagningen kommer ändras från somriga till höstliga. Sommaren 2017 blir till ett minne som aldrig kommer igen. Saker och ting förändras medan annat alltid är sig likt. Har Ni tänkt på det? Livet kan förändras på en dag. Vissa saker vill man inte och är rädd för att de kommer förändras även om man inte vet hur det skulle vara om dem gjorde det. Allt vi kan göra är att föreställa oss. Andra ting vill eller hoppas vi ska förändras men vi orkar inte eller vet inte hur. Det ända vi vet är att fortsätter man i samma lunk kommer det mest sannolika vara att det fortsätter precis som igår. Det är inte alltid så förstås, men oftast. Kärleken kan vara ett exempel på något som behöver mer omvårdnad och överraskningar för att inte förvandlas till en lunk dag ut och dag in. Kärlek förändras till något annat när man tar föregivet eller inte är rädd om den. Kanske är det så med våran vardag också. Vardagen kanske behöver lite mer ansträngning för att bli till det bästa för Dig. Jag personligen har denna sommar tagit mig en funderare på min vardag. Jag har testat mig fram. Ändrat i vardagliga beteenden för att kunna må bättre. Det finns inget recept på det tyvärr... man måste testa dig fram själv. Det viktigaste kanske ändå är att man blir medveten om att man är en viktig individ som är värd det bästa livet kan ge. Man styr sitt eget liv. Du bestämmer själv. Vad har du gjort som du inte brukar, för att uppnå något? Kram på Dig från Mig

Likes

Comments

Morgonen är här och jag är som vanligt först upp. Ingen tupp som galer men kaffekokaren låter. En varm kopp kaffe med mjölk står nu här vid datorn. Det är svårt att skriva idag. Huvudet är fullt med tankar om arbete och framtid, inte dåliga tankar alls men så många för jag vill så mycket. Jag gjorde ett test igår på arbetsförmedlingens hemsida. Vad som passar mig att arbeta med, om inte jag kan arbeta med barn nu på ett tag. Som tidigare alla de gånger när jag gjort dessa tester kommer det upp media, teater, bild, form, foto och annat kreativt... jag vet ju innerst inne att det tycker jag är superkul. Man kan klicka sig vidare och få upp olika arbeten som finns inom dessa områden. Jag blev stillasittande en stund och stirrade på datorskärmen. Kändes för en stund att jag förvandlades till Jennie i årskurs 9. Det var dags att välja gymnasium. Jag gjorde då samma test och fick då upp precis samma resultat! Jag stängde ner skärmen på min laptop och magen vred sig på mig. Blev sittandes som ett fån i mitt kök. Då i årskurs nio räckte dock inte mina betyg till att välja medialinjen minns jag, så jag valde inte det då. Kommer det ifatt mig nu? Tänk om alla föds med något man är ämnad för att göra. Även om man både tycker om och kan arbeta med annat under sitt liv. Människan kanske inte lever ut fullt och får utlopp för det man är menad till om denne inte gör vad den faktiskt borde? Det i sin tur kanske gör att man inte känner sig hel. Ett arbete går man till varje dag. Man spenderar massvis av sin livstid på ett arbete. Gör man då inte vad man önskar kanske människan inte känner sig fulländad. Förstår Ni hur jag menar? Jag har massvis av levande exempel på människor som verkligen inte mår bra alls och där jag vet att denne inte arbetar med det som den "borde". Tänk om massvis av människor gjorde som jag. Slog bort en hel utbildning för att betygen inte räckte och man var ung och inte tänkte klokt nog! Tänk om det är alla dem som drabbas av ångest, utmattning och dåligt mående mm? Utan att riktigt veta eller förstå varför. När man har så otroligt mycket att vara glad över. Kan man bli utbränd när man gör det man är ämnad att göra? Det man brinner för och tycker om? Kanske kan man det? Vad vet jag. Tankarna går såhär idag. Är det då inte värt att ta sig en funderare? Inte slå bort den lilla lågan som brinner därinne i ditt bröst? Inte blåsa ut den och bli grå och trist. Den lilla lågan som kanske får hela dig att bli den du borde och älska ditt arbete som ska ta upp så mycket tid av ditt liv. Den som får dig att må bra och stråla utåt... Kan det vara så? Nu väntar mina barn på frukost jag måste avsluta här...

Likes

Comments

Nu har jag återfått min morgonstund för att blogga. Det är endel som undrat vart jag tagit vägen. Jag är här men mitt huvud är knappt här just nu. Hösten smyger sig på med baciller men såklart också med bra saker. Nystart för någon och press för en annan. Skolstart och förskolestart. För mig lite av allt och mycket att hålla reda på. Eftersom jag inte längre är föräldraledig eller arbetslös utan har gått in och med i ett program i Arbetsförmedligen så har jag ännu lite till att tänka på. Pappersarbete och möten av olika slag. Sonen har aktiviter. Sambon har fått en ny roll i sitt arbete och mindre tid ändå i hemmet nu. Jag vill gärna hinna med mig själv minst en timma per dag. Då har jag prioriterat löpningen. Listan kan göras lång. Men nu är jag här! Jag har ännu en grej att förtella men jag tar det sen. Mat? Hur går det? Med denna rush på höststarten så blev matlagningen simpel och snabb. Alltså inte foton och vackert upplägg. Men det är bara nu. Jag måste landa lite i allt så vi får till en vardag. Det är väll precis allt det här som gör att inte alla bloggar. Man hinner inte allt och man kan inte planera allt som händer. Jag kommer inte sluta blogga och laga mat. Det står jag fast vid. Funderingarna ikring vikten och löpningen har gått såhär. Jag börjar med att dricka mer vatten i min vardag och äta lite mindre portioner till en början. Skippa mitt småätande som jag gärna gör när jag blir stressad. Vi får se om det kan ge lite resultat. Gör det inte det så måste jag tänka om. Testar mig fram lite. Vaknade upp med ett sug efter amerikanska pannkakor idag så jag vet inte hur jag ska lyckas med mina mål riktigt ... hur ska jag få till detta? Den som hänger med får se ...

Likes

Comments

Vissa av Er har verkligen hängt med mig och pushat mig på min väg mot milen. Igår kom dagen då det var dags, 28 Augusti och blodomloppet 10 km. Den 26 Juni 2017 orkade jag knappt gå milen med min mamma. Jag trodde inte det var sant. Min energi var noll och jag var slö i kropp och själ. Kom hem fick inflammation i fodleden! Va fasen är detta! Pensionär vid nyss fyllda 36? Jag höll på att bryta ihop överallt. Psykiskt och fysiskt. Hur ska jag orka leka med mina barn? Jag är en matbloggare, det blir mycket mat såklart. Jag älskar mat. Men just då älskade jag verkligen inte mig själv alls. Hur fasen ska jag göra? Som ni tidigare läst hade jag en utmattningsdepression att "deela" med också. Jag var verkligen tvungen att sätta mig ner och tänka ut något som skulle kunna funka. Jag bestämde mig för att fortsätta äta som jag gjort med tanken att "jag gör vad som helst, men ta inte ifrån mig min mat." Så fick det bli. Spring och rör på dig, mot milen var mitt måtto. Jag bokade in ett lopp. Mitt första lopp. Började kämpa mot mitt mål 10 km. Första sträckan blev nog 3 km. Senare mot 4,5km osv. Jag körde på 6 dgr i veckan till en början. Min tanke var att komma upp i ca 10 km sen springa loppet och sedan minska löpningen till ca 2-3 ggr i veckan, kombinerat med annan träning EFTER mitt lopp. Detta har funkat för mig. Alla är vi olika och vi tävlar bara med oss själva. Försök ha det i din tanke. Det blir skittungt annars om du ska hålla på och tävla med andra hit och dit. Ha förebilder, låt dig motiveras men skit i att jämföra och hålla på. Du är Du och Du har Dina egna mål och delmål. Nu är det såhär. Min vikt och mina kilon är inte prio 1 för mig. Min energi och ork plus att hålla i träningen föralltid. Alltså aldrig sluta. Att orka leka med min 1 åring, simma med min 11 åring, jagas, springa, böja mig och hoppa omkring. Det är det viktigaste för mig just nu, visst skulle några kilon mindre göra mig glad, inte att förglömma att jag tycker det är fint när det finns lite att ta i. Men jag vill inte ha det som fokus med smal eller rund eller mullig. Hur som haver... Jag började gilla att löpa. Min stressade själ och mitt psyke ventileras. Ja det är jobbigt men efteråt mår jag så mycket bättre. Min energi och glädje ökade. Blåsa ur motorn. Låter perfekt va? Tyvärr inte, mitt knä. Första gången jag sprang mina 10 km ballade knät ur och jag trodde inte jag skulle få springa loppet. Det gick att springa loppet. Idag dagen efter blodomloppet sitter jag här ont i knät igen. Min vikt är för tungt för mitt knä. Vad nu? Jag behöver återigen fundera ut en plan mot nya mål. Vill jag fortsätta med löpningen? Svaret blir JA. Då måste jag göra lite kostförändringar för att minska i vikt så att jag kan fortsätta löpningen utan att ha sönder mina knän. Så nu blir det mot nya mål. Viktigaste för mig nu, är mitt välmående. Det har jag i sikte. Jag tog milen. Jag sprang den inte bara för mina barn, men också för mig själv. Ska jag lyckas ta målet med vikten också? Kan man äta gott och gå ner några kilon? Vi ska se... jag ska ta reda på min väg som passar mig bäst. Häng gärna med på min väg men glöm inte bort Dig själv och dina mål ...

Likes

Comments

Att hjälpa sig själv kan vara det drygaste ord man kan höra när man inte känner sig som sig själv... men det är nog det mest ärligaste ord du kan få av någon. Jag har varit där på botten och nosat. Inget ställe man vill stanna på. Hur kommer man upp till ljuset igen då? Berätta nu snälla! Ta hjälp. Det bästa är att berätta att man mår dåligt i sig själv. Jag klarar inte min vardag ensam. Jag vaknar olycklig, jag gråter mig igenom dagen. Jag har ingen lust, det finns ingen känsla i något som jag tar mig för. Vill bara gömma mig och få dagen överstökad. Gå och lägga mig och sova. Kan någon ta hand om mig och mitt liv och låta mig vara på "on hold" pausa mitt liv fixa allt och sen ta mig tillbaka när allt är bra igen...
Nej vännen, det går inte. Du måste leva ditt liv och göra ditt liv bäst för dig. Det är det ända som går och är påriktigt. Man kan börja med att ringa sin husläkare och berätta allt. Men efter du fått hjälpen med kurator och det dem tror är en hjälp för dig, då måste man försöka hjälpa sig själv att bli hjälpt. Man blir tvungen att se sin situation i vitögat. Varför är jag inte glad... Det kan vara tragik eller tragedi som hänt, vad vet jag. Alla bär vi på våra ryggsäckar med våra tegelstenar i. De är tyngre för vissa än för andra. Det går att må bättre om man låter sig själv få lite tid. Jag tror att ibland i livet är det bra att ta en paus. Sätta sig ned med sig själv eller gå ut och gå en promenad med dig själv, ditt huvud, dina tankar och ditt hjärta. Din kropp. Våga fråga dig själv frågor som du har. Våga fundera över dem. Låter det luddigt? Det är inte det. Många dör utan att känna sig själv. Ibland känner man sin familj bättre än sig själv. Tråkigt värre. Ditt liv är bara ditt. Du måste ingenting mer än det du vill. Tro mig du vill säkert en massa. Börja fråga dig själv vad du vill hinna med innan du ska tacka för dig. Gör en bucketlist om du måste göra det. (En lista på vad du vill göra innan du ska dö).
Har du inte sett filmen bucketlist? Gör det till att börja med. Ikväll. Morgan Freeman och Jack Nicholson. Den kommer kanske få dig att tänka till.

Skriv ner dina tankar. Läs dem när du orkar. Gör det du tycker är roligt. Tänk bättre tankar... jag kunde inte läsa när jag mådde som sämst. Jag kunde dock lyssna på hörböcker under en promenad. Böcker jag lyssnat på som hjälpt mig är Kai Pollak att välja glädje, Lär dig leva billmark, sälj Fredrik Eklund, Min hemlighet Petter Stordalen detta är några få. Jag har lyssnat på massvis.
Börja motionera, gå eller på ett gym eller börja jogga. Röra på sig, yoga vad som hellst.
Det hjälper så mycket. Gör det 1 gång i veckan om det är tungt sen 2 sen 3 osv... bara börja. Musik. Lyssna på musik sjung eller dansa. Tycker du om det? Varför inte göra mer av det då?
Gör mer av det goda för en stund. Tänk jag är sjuk just nu jag behöver fylla på med roligheter för att må bättre.
Ångest är en känsla, inget farligt alls. Du kommer inte dö. Få hjälp med hur du ska ta dig igenom ångestattacker. Det går. Jobbigt att prata om det som skapar din ångest? Skriv ned det. Lämna det till din kurator. Hon/Han kan läsa det och ni kan prata om det senare när Du orkar.
Ditt liv är värdefullt och det ska vara roligt att leva. Du kan skapa dig ett liv du trivs med.
Kram Jennie

Likes

Comments

Mina köttbullar jag gjorde idag, glad att de blev så goda som de blev. Två dagars slit. Förstora bullar faller isär och blev färs. Gott det också med lite couscous blev det en egen rätt. Försök hitta en lagom storlek och se till att få alla i samma storlek. De blir jämnare stektid och ett godare resultat. Tillslut blev jag sur och det är inte meningen i min matlagning. Den ska göra mig glad. Jag la av och ställde in färsen i kylen och städade upp. Gav upp för dagen. Det visade sig vara bra, när en färs får stå i kylen blir "smeten" kall och mer stabil att rulla upplevde jag. Det blev på morgonen fina köttbullar i en het tomatsås med ris och aubergine skivor med fetaost. När barnen var på skola och förskola så fick jag ensamtid i köket. Musiken av French Montana's Unforgettable på nästan högsta volym hjälpte till att hålla humöret uppe. Därav namnet på rätten.
Eftersom jag gjort dem 3 ggr på olika vis, blev det nu svårt när jag skulle skriva ned receptet åt Er här. Men jag gör mitt bästa. Detta är kryddstarkt och gott.

Spanish Montana fireballs

800g färs
1/2dl vispgrädde
1/2 fetaost smulad
1dl röd mjölk
1 1/2dl ströbröd
2 ägg
3 vitlöksklyftor
1/2 gul lök
1 knippe persilja
Ramslök efter smak
1msk rökt paprikapulver
Lite cayennepeppar
Lite lökpulver
Smör och olja till stekning
Salt


Rör ihop grädde mjölk feta ströbröd och ägg till en smet. Låt det svälla en stund.
Skala och riv vitlöken och skala och finhacka den gula löken. Hacka persiljan. Blanda i lök, persilja, köttfärs och övriga kryddor i äggsmeten. Smaka av med salt. Rulla till köttbullar. Stek på medelvärme i 10 minuter.

Aubergine med feta

Skiva en aubergine lägg på ett fat och strö över salt. Låt det stå så ca en halvtimme. Det drar ur vätska. Torka torrt med papper.
Stek i smör till en gyllenbrun färg. Lägg på ett fat. Strö över fetaost.

Tomatsås

5dl krossade tomater
1/2 dl fetaost
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
Olivolja till stekning
2 msk tomatpuré
2dl vatten
Lite rödvinsvinäger, salt, peppar och strösocker, Chiliflakes

Skala och finhacka lök och vitlök. Fräs i olivolja tillsammans med tomatpuré. Häll på krossade tomater och vatten. Låt koka på svag värme ca 30 min. I med kryddor, fetaost och köttbullarna.

Servera med ris och strö över ramslök.

Detta är fantastiskt gotte! Inspirerat av Mannerström. Min favorit bland favoriterna!







Likes

Comments

Nu kommer det in lite rutiner i min vardag igen. Minstingen Valentino har kommit igång med förskola nu och stora pojken är i sin skola igen efter ett härligt sommarlov. Vi är alla redo nu för en utmanande höst med nya möjligheter och mål. De senaste dagarna har jag som ni sett läst mycket kokböcker och jag har lagat och gjort om massvis av recept så dem har fått min toutch. Detta recept är inspirerat av Marcus Aujalay som så mycket mer jag gjort. Här delar jag med mig av något som jag blev kär i. Både att äta som dem är eller till förrätt med bröd och smör. Det fungerar nästan till allt.

Färska stekta champinjoner i Tahini sky

200g färska champinjoner
Delade i stora bitar
4msk neutral olja jag använde mig av kokosolja utan smak till stekning.
2 msk smör
Salt och nymalen svartpeppar
2vitlöksklyftor, tunt skivade
Saft av en 1/2 citron
2msk japansk soja
1/2 msk tahini med havssalt
1/2 msk teriyaki sås
Färsk koriander (fryst ger ej lika mkt god smak)

Stek champinjonerna på hög värme i olja tills dem fått fin färg. Lägg i smör och krydda på med svartpeppar och salt. Ta upp svampen och lägg dem i en skål.

Stek vitlöken i pannan någon minut. Ta av pannan från värmen och häll i citronsaft, tahini, teriyaki och soja. Ringla dressingen över champinjonerna och garnera med koriander.

Testa detta och njut!







Likes

Comments